Trolljägaren

 
Alltså, den här filmen. Jag är lite mållös faktiskt. Jag hade väntat mig något i stil med Trolltyg i Tomteskogen, och så får man en Blair Witch Project-läskig, skakig film som om man inte kollar på extramaterialet till DVD:n känns obehagligt verklig och nära. Jag har hört både ris och ros om Trolljägaren, att den skall vara århundradets fiasko, eller att den skall vara hur grym som helst, och själv måste jag nog sälla mig till den senare skaran. Jag satt som klistrad vid tv:n med S bakom mig, och personligen tror jag att det är det norska språket, de välbekanta miljöerna och de nordiska mysterierna som ger en känsla av närhet, som om vad det nu än är som lurar gör det just bakom min knut. Trots vissa tveksamma moment, som ett par halvkassa budgetanimationer och hela kristet-blod-grejen, så tycker allt att detta är en sevärd film, för att inte säga en eventuell framtida klassiker. Trolljägaren får:
 
 


LÄS MER I
eller
LÄMNA EN KOMMENTAR

DETTA INLÄGG PUBLICERADES
KLOCKAN
19:45

Downton Abbey

Ni vet när man ibland fastnar i en serie och bara kollar och kollar, dag och natt, och kan inte fokusera på något annat, inte ens laga mat, förrän man sett klart skiten? Jag har spenderat gårdagen och merparten av idag med att kolla igenom alla fyra säsongerna av Downton Abbey, en helt fantastisk dramaserie som utspelar sig i den engelska sociteten i början av 1900-talet. Förutom intrigerna, spänningen och romantiken är det absolut bästa med serien de fantastiskt vackra 20-talskläderna! Frisyrerna, klänningarna, smyckena.... allt är så förbaskat vackert och jag vill ha en 20-talsfest igen, denna gång med en klänning i lila och guld. Nu måste jag ta tag i mitt liv igen. 


LÄS MER I
, inlägget har
EN KOMMENTAR

DETTA INLÄGG PUBLICERADES
KLOCKAN
16:55

mammas pojkar

 
Igår var jag på biodejt och såg den här gemytliga, roliga och stundom tragiska filmen; "Mammas pojkar". Att biosalongen var halvfull och jag och mitt sällskap hade en hel rad för oss själva gjorde nästan halva upplevelsen, men om man skall prata enbart om filmen så tyckte jag att den hade en hel del feelgoodkänsla, med lite inbyggda lantisfördomar och en rejäl dos av akward humor. Mia Skäringer har efter "Solsidan" blivit en av mina svenska favoristkådespelare, och dialekten hon har gör halva karaktären när hon slänger ur sig förolämpningar som "din jävla kladdkaka". Helt klart sevärd om man känner för ett gott skratt och en mysig filmstund.


Upp