BIOGRAFI. Jag hinner aldrig läsa nuförtiden, och framförallt har jag inget att läsa. Men jag lånade några böcker av min vän Matilda, bland annat den här: "När ingen annan ser". Behöver jag ens nämna att det som vanligt tog mig mindre än ett dygn att läsa ut den. Det är nackdelen när jag hittar en bra bok, jag kan inte göra någonting annat förrän den är utläst. Bra, ja, det var den. Och hemsk, som alla andra biografier om pedofili, våldtäckter och trasig barndom. Den här var dock speciell på ett sätt. I början av boken som ägnades flera kapitel åt att beskriva alla de positiva sidor som offret såg hos förövaren, även i detta fall hans far. Man fick läsa om allt bra de gjorde, om hur bra han hade det, deras familjeutflytker, han kompisar i skolan och man fick på det hela intrycket av att han var rätt lycklig ändå.

Det gick till och med så långt att jag började läsa om de sexuella ofredanden som huvudpersonen utsattes för så fick jag skärpa mig både en och två gånger för att inte tänka "det där var väl inte så farligt. Hans pappa älskar ju honom, hur kan ta sig så illa vid det? De har ju det så bra annars". Och är just det här som gör boken så tänkvärd, för det är precis så utomstående många gånger tänker. När de inte vart med och utsatts för dessa fruktansvärda kränkningar i tio år låter handlingen att runka av någon inte så farlig. Och när han dessutom berättar att han själv på ett visst sätt njöt av det eftersom han då fick vara med sin far, lite far-och-son-tid, så blir det hela ännu mer bortförklarat av många myndigheter. Just den här delen var nästan det hemskaste, att offret inte alls tyckte det var särskilt hemskt många gånger. Det var inte förrän efteråt, när han insåg vad han utsatts för, som traumat kom ikapp, och boken skildrar även den tiden. Det är en fruktansvärd historia om en vuxen som utnyttjar ett barns naivitet, lojalitet och önksan att uppmärksammas och älskas av sina föräldrar, men det är just den där twisten som verkligen får en att tänka till som gör att den får så högt betyg.

BIO. Äntligen var jag och L och såg den hyllade filmen Inception, och ni ser ju på betyget, fem skor av fem, vad jag tyckte. Filmen var välgjord, specialeffekterna var övertygande och storyn var ny på ett sätt som gjorde att man inte riktigt visste vad som väntade. Huvudrollen spelas av Leonardo DiCaprio och jag tyckte att han gjorde sin roll bra, liksom den unga kvinnliga arkitekten som var ett något oväntat men uppskattat inslag. Filmen hade en sådan där vetenskaplig ton med en mystisk överklang, tänk en blandning mellan Deja Vû och Ocean's Eleven, två filmer jag gillar mycket. Resultatet kunde väl inte bli annat än lyckat.

Jag har hört av många vänner till mig att detta skulle vara en bra film, någon sade till och med att det var den bästa film han någonsin sett. Detta kan ha påverkat min uppfattning av det hela, men isåfall bara marginellt. Jag har dessutom hört att den skulle vara extremt invecklad och med en oväntad twist på slutet. Jag tyckte dock att den var precis lagom, men efter att ha läst kvantfysik kanske allting verkar simpelt. Twisten som det talades om var väl kanske mer väntad än oväntad, men den knöt ihop berättelsen på ett fint sätt, och jag kan defintivt tänka mig att se filmen igen utan att vetskapen om hur det slutar förtar något från filmupplevelsen. Jag tror till och med att den får hamna i min långsamt växande DVD-samling, där bara riktigt bra filmer får sitta. Jag har bara ett råd; se den! 3 timmar i en biograf känns som ingenting med den här filmen och i värsta fall så har du allafall något att gnälla över efteråt.

IT-LIT. Den omtalade boken "Dagens outfit och andra inlägg i modebloggsdebatten" av Maria Soxbo har nu passerat framför min ögon, sida för sida, och jag vet inte i vilken ände jag vill börja lovorda den. För en ickebloggare eller någon utanför mediasvängen kanske boken inte är särskilt intressant, därav fyran i betyget, men å andra sidan är det meningen att en bok uppskattas mest av dess målgrupp, eller hur?

Jag har aldrig känt mig så inspirerad och målmedveten när det gäller min egen blogg som nu efter att ha läst detta litterära verk, som till stora delar består av djupgående intervjuer med dagens stora modebloggare. Detta är en bok som ger mig en kick att sätta igång och jobba, för det är vad det är; ett jobb. Trots indelningen i modebloggar, livsstilsbloggar, politikbloggar osv så finns det egentligen bara två typer av bloggar; de som gillar vad de gör och satsar på det, och de som inte gör det. Jag tillhör defintivt den tidigare kategorin, och som boken vid flera tillfällen påpekar så är en välskriven blogg med uppdaterat flöde, bra fotografier och genomtänkta inlägg inget som görs i en handvändning. Bakom i princip varje stor blogg, och garanterat bakom varje bra blogg (ja det finns en skillnad) ligger mycket tid, arbete och kreativt tänkande. Det är en av dem jag vill bli; en proffsig bloggare som inte bara är känd för sin blogg utan för sin bra och fina blogg.

Ett av de viktiga föremålen för diskussion i boken är just den här skillnaden mellan olika typer av bloggar. Vad definierar en modeblogg? Och varför klingar det negativt i mångas öron? Vad är det som gör att bloggare som Frida Fahrman prydligt stoppas i samma fack som Kissie, med en fin etikett som säger "mode"? Inget kunde vara mer fel. Vad finns det för djup i denna ytliga branch som ingen med ett "riktigt" jobb och ett "liv" tycker sig se? Det hela är subjektivt antar jag, men som fysiker och nörd från alla vinklar måste jag ge uttryck för min enorma uppskattning av en tryckt och analyserande text i ämnet utifrån ett vetenskapligt perspektiv. Jag tycker att ett intresse för något allvarligt och "verkligt" som fysik inte på något sätt utesluter ett kreativt och ytligt intresse, som exempelvis mode. Och jag tycker att alla som på något sätt anknyter till något av dem borde läsa den här boken.

CHICKLIT. Det är nog inte många som missat Sofi Fahrmans debitroman "Elsas Mode". Själv tyckte jag att bara namnet på boken var så fantasilöst och kasst att jag inte bemödade mig med att ens försöka läsa den förrän jag såg den på rea för en tjugolapp. Och redan efter första sidan har mina fördomar besannats; en medioker författartalang som bygger sin story helt på namedropping av designers, personer och platser som redan finns. På ett ställe figurer till och med bokens författare själv i handlingen. Ett riktigt pinsamt krypa-under-täcket moment.

Att boken handlar om en ung tjej med modedrömmar, som bott i New York och driver en modeblogg är direkt kopierat från Sofis egna liv, och man undrar om detta är en självbiografisk bok eller inte. Men trots bokens uppenbara brister, trots att det känns som en produktplaceringsproduktion av stora mått, kunde jag inte lägga ner den. Jag fastnade och läste hela boken från pärm till pärm på mindre än 20 timmar. När man ser namn man känner igen, även om det känns krystat och fejkat, är det en helt annan känsla än att läsa en tid- plats- och kulturneutral bok. En person om 10 år finner nog boken mest som en massa oförståeligt babbel, men jag, som är den del av precis samma verklighet som Elsa, med samma a- och b-kändisar, ja till och med samma tv-program, nattklubbar och andra fenomen, som är högst tillfälliga, känner mig delaktigt på ett unikt sätt. Elsa känns trots, eller kanske på grund av, likheten med Sofi själv som en äkta person, en person som utan tvekan skulle kunna dyka upp i media-Sverige utan förvarning.

Så boken får ett medelbetyg, trots att jag inte alls behövde veta att den blåa ögonskugga som Elsa använder kommer från Mac, eller att hon gärna äter fester runt på Sturecompagniet, eller att hon spotade Sofi Fahrman på V eller att Marc Jacobs är en trevlig person. Utan för sin förmåga att dra ner läsare, få de delaktigta, att man känner att man är med, att man lär sig något om verkligeheten, att det helt enkelt inte känns som en skönlitterär bok, utan som en väg genom livet som vem som helst kan ta.

FILM. En mycket hypad och efterlängtad film av filmgeniet Tim Burton som återigen sammarbetat med Johnny Depp och gjort en storlsagen saga om gott och ont i en fantasivärld, som med hjälp av 3D-tekniken gjorts fascinerande verklig. Depp var, orange clownperuk, herionsmink och olika stora ögon till trots, lika snygg som vanligt i rollen som the Mad Hatter, och Mia Wasikowska var förtrollande vacker som Alice Kingsleigh.

Men de fantastiska kostymerna, de underbara miljöerna och Tim Burtons skaparglädje kunde tyvärr inte helt uppväga att handlingen inte riktigt höll. Lyckligtvis har jag redan innan sett Disneys version av sagan, och tur det, för detta var inget annat än en uppföljare till denna. Har man inte läst boken eller sett Disneyfilmen rekomenderar jag att man gör det innan man ser biofilmen, det förstör absolut ingenting av handlingen. Lite tråkigt måste jag säga, när jag hade förväntat mig en nytolkning av originalet, inte en helt ny film.

Jag måste trots allt rekomendera filmen, den var väldigt underhållande och kändes inte alls två timmar lång. Bara själva specialeffekterna var värda biljettpriset och är man ett stort fan av Burton lär man inte bli besviken iallafall. Så spring och se den! Men den kommer nog inte att hamna på min dvd-hylla.

FILM. Igår fick jag tillfälle att spana in den nya filmen Sherlock Holmes, regisserad av Guy Ritchie och med Robert Downey Jr (Holmes) och Jude Law (Watson) i huvudrollerna, och jag måste säga att jag inte blev besviken. Filmen hade en spännande och fartfylld handling, med bra musik, häftiga effekter, underbara miljöer och en lagom förutsägbar twist i slutet. Det var också uppenbart att det inom snar framtid kommer en fortsättning, och sånt gillar vi.

Framför allt var jag helt förälskad i de vackra kostymerna (herrkläderna på sent 1800-tal måste vart de allra sexigaste någonsin) och de fantastiska, nästan surrealistiska miljöerna. Filmen saknade lite av den där mysfaktorn man kanske skulle velat ha, med mer manicker, gåtor och detektivarbete. Men de hade förutom häftiga actionscener små inslag av oväntad humor; L tyckte den var jättebra, fast å andra sidan gillar han både Terminator och Sällskapsresan.

I stort sett kan jag rekomendera filmen, för er som vill ha ett par timmars flykt från vardagen utan att för dens skull besväras med alltför djupa gåtor. Bra och sevärd, men inte fantastisk. För mer info om filmen se dess hemsida här.