ANTIMATERIA. Första dagen på CERN började tidigt, redan klockan 6 fick vi stiga upp, efter bara ett par timmars sömn. Vi satte igång genast med en föreläsning om antimateria, och sedan fick vi gå och titta på acceleratorn och fällan som faktiskt fångat antimateria för bara någon månad sen! Jag är säker på att ni läste om det i tidningen, och jag har sett hela kalaset! Vi fick också veta en hel del detaljer, såsom magnetfältens stryka i fällan, antimatterians egenskaper och framställningsprocessens omständiga delar som gör det extremt svårt att fånga dem (och varför en bomb som den i "Änglar och Demoner" är totalt ofysikalisk) och ännu svårare att behålla dem. (På X antal år lyckades man fånga ynka 38 atomer, och dessa fångades bara i 0,2 sekunder)

Efter det fick vi titta på lite linjära acceleratorer och sedan äta lunch på CERN. Eftermiddagen spenderades på Cern Control Centre, alltså stället varifrån det mesta styrs och övervakas. Det är mest ett gäng trötta ingenjörer som satt och titta så att siffrorna var rätt, men det var ändå intressant att se. Jag menar, det är ju CERN! Inte varje dag man får se det liksom. Efter detta blev vi skickade till en turistutställning om partikelfysik där man kunde prova på små experiment, kolla på filmsnuttar och läsa lite om olika delar av CERN.

När dagen äntligen var över vid 5-snåret var vi alla så trötta att det blev en stund på hotellet innan vi samlat kraft nog att gå ut och leta efter mat. Det blev ingen vild kväll i Genève, för alla behövde vi de 7 timmars sömn vi fick den natten innan nästa dag började, nästan lika tidigt och minst lika intensiv. För intensivt var det verkligen; vi slussades utan paus från guide till guide och fick inte så mycket som 5 minuter att springa på toa utan att behöva fråga om det, haha. Men så är det väl med fysiker, man måste brinna för det för att klara av det.

FATTIGT. Hotellet som vi bodde på i Genève var verkligen ingen höjdare. Visst var det fräscht och servicen var helt okej, men vem tusan har utformat detta ställe?! Duschen är, som ni kan se, i sovrummet och mindre än 30 cm från sängen där jag sov. Dörren var dessutom genomskinlig, utan lås men med ett antal öppningar/titthål. Handfatet var av plast och lokaliserat invid duschen, även det innuti sovrummet. Våtutrymme? Äsch, vem bryr sig om sådana bagateller! Trägolv och heltäckningsmatta is da shit (ironisk). Toan hade plastväggar, det var som om de bara ställt in en baja-maja i sovrummet. Och lås och liknade var inte att tänka på. Tilläggas bör också att rummet var utformat för tre personer, men där fanns bara två handdukar, två tvålar och två muggar.

Frukosten var också en besvikelse, inte en enda grönsak hade de, och inget grovt bröd. Däremot hade de nutella, marmelad, 3 sorters sylt och grädde till kaffet, allt förpackat i alldeles för stora engångsförpackningar som resulterade i ett slöseri utan måtta. Och det värsta är att när jag kom hem googlade hotellnamnet och fann att det finns fyrahundra exakt likadana hotell runt om i Europa, alla med likadant utformade rum. Men att bo i ett rum som hämtat från ett japanskt mentalsjukhus hade även sina fördelar, då likheten med en studentkorridor var slående. Alla vi ca 20 studenter hade rummen i samma korridor, och andra kvällen slutade med ett improviserat hotellparty, där dörrarna stod öppna och vi vandrade från rum till rum för att socialisera. Och vi slapp ju trots allt betala för rummen själva, så egentligen skall man väl inte klaga. What doesn't kill you make you stronger, so to say.

fler bilder från resan finns här (för vänner på facebook)

ZOMBIE. Jag kan med glädje meddela att jag numera är hemma igen efter min tripp till CERN i Schweiz, och jag har några roliga men väldigt intensiva dagar bakom mig! Resan ner var tänkt som en snabb flygning med ett smidigt byte i Köpenhamn, men det slutade med en 10 timmar lång och utdragen färd med hjälp av både tåg, flyg och sista biten taxi. En av de ovanliga snöstormarna hade nämligen fått Genèves flygplats avstängd, och efter att äntligen, efter försenade flyg, lyckats ta oss ner till Köpenhamn så får vi veta att vårt nästa flyg går till Zürich, varifrån en tågfärd genom halva Schweiz på 5 timmar med ett byte väntar. Vi har inte framme förrän halv två på natten, och blev utan nåd upptvingade vid 6 i allafall.  Detta efter en resdag som började redan klockan åtta på morgonen med redovisningar och förläsningar i skolan. Och för mig, på grund av en sen jobbkväll, en sömnskuld sedan tidigare. Behöver jag ens tala om att jag var extremt trött, följande dag, och har ännu inte riktigt återhämtat mig. Men det var verkligen en upplevelse att vara på vift i Europa med en brokig samling studenter.

fler bilder från resan finns här (för vänner på facebook)