LÄNGD. De flesta vet vid det här laget att jag pluggar till fysiker, och jag fascineras enormt mycket av saker som den fiffiga lilla flashanimeringen "The Scale of the Universe". Hur det skiljer 50 storleksordningar (alltså 100 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 meter) mellan den största strukturen vi kan observera, och den minsta, och vi själva ligger nästan precis i mitten på den skalan så när som ett par storleksordningar. Den övre storleksgränsen för vår observationsförmåga är troligtvis nådd, eftersom vi inte kan se längre bort än den sträcka ljuset hinner åka under Universums nuvarande ålder. Men den undre gränsen...

Att man överhuvudtaget vet någonting om atomkärnans inre är ett mysterium. Det handlar om så ofattbart små avstånd att det inte är klokt! Och så jämför man den med den minsta längdenhet man tror existerar, Plancklängden. Kolla bara i scalan längst ner i bilden, som är logaritmisk. Skillnanden mellan en stjärna och en planet, eller en människa och en atom med för den delen, bleknar om man jämför i princip vad som helst med Plancklängden. Känns skönt att det fortfarande finns saker att göra sen när jag tar examen.