VUXEN. Ååh, vilket bra inlägg! Gymnasiet var kanske halvtråkigt, man var fattig som en hund, längtade efter frihet, egen lägenhet och livet som vuxen. Men man visste vad man gjorde och man visste vart man var på väg. Man hade ett mål; studenten. Nu är det snart fyra år sen jag var där, köpte mössan, bestämde tyget till balklänningen, drömde om gröna dagar och livet efteråt. Studentdagen är utan tvekan en av de absolut bästa i hela mitt liv, jag hade tårar i ögon av glädje mest hela tiden. Men sen kom resten.

Den utan tvekan värsta sommaren i mitt liv tog form, med hårt jobb som jag inte var van vid, sömnbrist, identitetskris och framtidsångest. Jag hade sökt och kommit in på universitet, men var så skoltrött att bara tanken att sätta mig där var ångestframkallande. Att plugga natur på gymnasiet går inte på några vis att jämför med att läsa fysik på högskolenivå. Det höll i två månader innan jag var totalt utbränd, hoppade av och låg i min säng hemma hos mamma resten av vintern.

Till våren fick jag jobb och började spara lite pengar. Jobbet i kontorsmiljö fick mig att börja längta efter skolan igen, nu visste jag vad som väntade, och kände mig redo att försöka på nytt. Till sommaren fick jag lägenhet och började nytt liv som vuxen, precis fyllda 20 och nu med ett mål framför mig igen. Jag var, och är fortfarande, osäker på om skulle klara det, men jag tror att det var rätt val. Jag hade det bästa året någonsin som fysikstudent och hade äntligen satt en kurs igen. Men det där hemska året (eller åren!) mellan studenten och vuxenlivet är nog något som fler upplever. När friheten efter den trygga gymnasietillvaron överväldigar, valfriheten förvillar och tror på en själv dalar, då är det bra att veta att man inte, inte ens nästan, är ensam.