PLATÅ. Ni minns väl de här skorna? Som jag tjatade om dem hela vintern, hur de var mina drömskor och bla bla bla. Jag måste dock säga att jag är besviken på dem/mig eftersom de är helt omöjliga att gå i. Storleken är för en gångs skull helt perfekt, inget skav, inga höga fotvinklar, inget som sitter löst, klämmer åt eller på annat sätt är obekvämt. Nej, det är själva höjden på skorna som gör det så svårt, och det tar emot att säga, klack-entusiast som jag är. Man känner sig säker där uppe, står stadigt och bekvämt, och rätt vad det är så trampar man på något (en penna, ett hårspänne eller en makaron) och om man inte är jävligt beredd så viker sig foten. På grund av den galet höga platån blir fallet både långt och smärtsamt. vill du inte bryta foten finns två alternativ: lägg dig platt på golvet eller tappa skon på ett extremt smärtsamt sätt (dvs kläm ut tårna ur det hårda plasthöljet utan att skon är uppknäppt) Det går aldrig längre än 5 minuter innan något av de händer. Så jag har bestämt mig för att göra något åt det.

Jag har inga som helst planer på att göra mig av med ett par skor som annars är så perfekt, så jag funderar helt enkelt på att såga av platån. Haha, alltså gå till en skomakare och se om de på något sätt kan kapa 3 centimeter rakt av och sedan sätta på en ny yttersula. Det måste väl gå? Jag har ju ingen aning om hur själva sulan/klacken är uppbyggd innuti, men av vikten att döma är det mest luft. Då borde det ju gå. Jag håller tummarna och springer till skomakaren det första jag gör på måndag. För mitt hjärta klarar inte att vara utan de här guldklimparna länge till.