Jag och lillasyster på party i somras.

FAMILJ. Min vackra lillasyster skall bli mamma! Det är egentligen helt knäppt, jag som inte ens kommit ur kiss- och bajsstadiet än och hon går redan och skaffar småttingar. Snacka om overklighetskänsla. Men självklart när fick reda på det hela för ett några veckor sen (har inte fått göra det offentligt förrän nu) började jag storlipa och bilder av små Elin-kopior med svart ruffsigt hår och rosa sparkdräkter började flyga runt i mitt huvud. Om någon skulle bli en bra mamma så är det hon, och en roligare och skönare farsa en Richard får man leta efter. Och vår mamma blir mormor vid 44 års ålder. Galet.

Som många av er vet är jag ganska anti när det gäller att skaffa barn ung. "16 and pregnant" på Mtv och "Unga mödrar" på femman är mina favoritprogram att sitta och förakta. När man inte ens gått ur gymnasiet, har ett on/off-förhållande med något whitetrash-pucko och tror att allt löser sig så länge man får bo kvar hos mamma tycker jag inte att man är redo att skaffa barn. En ung mamma är för mig en kvinna i nedre tjugo+ som har ett jobb, en stadig sambo och ett förstahandskontrakt. Som min syster. Att vara ung mamma behöver inte betyda att man skaffar barn så fort man får mens, utan att man gör det under sina första vuxna år när man känner sig redo och är beredd att ta ansvaret för en annans människas liv. Jag beundrar min syster som vågar och tivlar inte på att hon klarar av det, och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag ser fram emot att få skämma bort ungen med leksaker och gratistrippar till Liseberg och skrämma den med historier om svarta hål och köttätande dinosaurier.