glömde ni inte något nu?
2010-09-06 @ 19:08:32livsstil / samhälle & miljö

bild: Jootix
MILJÖPOLITIK. Det pratas mycket om skatter, arbete, invandrare, välfärd och pengar nu i valtider. Men något som lite glömts bort, även av mig själv måste jag erkänna, är miljöpolitiken. Vad hände med Sverige i framkanten av miljöforskningen? Var inte vi världens miljövänligaste land eller något alldeles nyss? Jag läste ett artikel i metro häromdagen som fick mig att skamset vakna ur min gratis-inträde-på-statliga-muséer-eller-inte-vånda. Jag har inte hört ett knyst om löften till miljön det här valet, och faktum är att när man läser på Naturskyddsföreningens hemsida så har miljön gravt eftersatts den senaste mandatperioden.
Åter till den där artikeln i metro. Trots att jag i själ och hjärta nog är blå (det skall löna sig att arbeta) så är det de röda som visar upp starkast vallöften inom miljöpolitiken. Något så enkelt som detta får mig att på allvar överväga att byta sida. För trots att miljöpartiet har en hel den konstiga åsikter (kvotering till exempel, har ni hört något så löjligt?) så är miljön trots allt viktigast. Utan den har vi ingenting. Det spelar ingen roll ifall vi betalar skatt på våra lyxiga landställen eller inte, om marken där de ligger står under vatten. Eller om sjätteklassarna får betyg eller inte när deras skola har förstörts av en tropisk orkan.
Alliansens vinkling av problemet är att vi behöver skaffa fler miljöbilar. En ytterst korkad lösning. Att åter satsa på produktion när det är just minskning av biltrafiken vi behöver är ju bara dumt. Och vad skall alla skrotade bensinbilar bli av? En hel generation värdefull metall har gått förlorad bara för att vi inte behagar ta bussen till jobbet. Byt ut mot miljöbilar i den takt folk köper nytt istället, eller konvertera bilarna. Och inte mot etanol som görs utav mat. Kanon idé när halva världens befolkning svälter. Den förtvinande miljön är det enda problem vi har gemensamt med resten av världen, vårt enda problem som inte är ett I-landsproblem. Nej, det får nog bli en röd röst i allfall från min sida, hur gärna jag än skulle slippa.