niqab - klädval eller kvinnoförtryck?

2010-10-07 @ 17:13:52
livsstil / samhälle & miljö

 

bild: rferl.org

 

GRANSKNING. Var det någon mer än jag som såg på "Uppdrag granskning" igårkväll? Det handlade om den heltäckande slöjans vara eller icke vara. Denna fråga har som ni säkert vet blivit diskuretad både framlänges och baklänges i många år över hela världen (även muslimska länder) och det är många som anser att niqab inte är något som det krävs av muslimska kvinnor att det skall bära. Men ändå finns det några hundra personer i Sverige som gör det, vilket tycks uppröra många till bristningsgränsen. I många länder finns förbud mot att dölja ansiktet, bära religiösa symboler i skolan eller helt enkelt mot niquab och burka och även i Sverige har frågan tagits upp. Reportaget i "Uppdrag granskning" försöker få alla att säga sina åsikter. Vad säger de niqab-bärande kvinnorna? Vad säger muslimerna som enbart bär slöja? Jag tycker det var ett sevärt program, och jag rekomenderar det.

 

Personligen är jag väldigt kluven. Samtidigt som jag tycker att alla människor har rätt att klä sig som de vill, har de också en skyldighet till det samhälle de väljer att leva i. Jag tycker att förbud mot burka inte är så mycket att hänga i granen, jag anser, och har alltid ansett, att hur man klär sig är en högst personlig fråga och man skall inte på något sätt tvingas att klä sig på ett visst sätt. Om jag vill gå klädd i långklänning skall jag få göra det. Vill jag ha jeans får jag det. Som modefreak är väl kläder, om något, viktigt och att jag får använda mitt utseende för att uttrycka mig själv. Solglasögon täcker mitt ansikte. En scarf kan täcka mitt hår. Jag kan, om jag skulle vilja, ha ett kors runt halsen. Ingen höjer ett ögonbryn.

 

Men som de säger i dokumentären, och även diskuterar efteråt, så är burkan ett plagg som är gjort för överklasskvinnor som inte var aktiva aktörer i samhället. I mina öron klingar detta negativt, men jag står fast vid att de får klä sig så om de vill, liksom att jag accepterar folk med rosa spikes och piercingar i näsan fastän jag inte alls tycker att det är snyggt eller något som talar till indivdens fördel. Men det är viktigt att komma ihåg att med rättigheter kommer skyldigheter. Jag tycker att man i vissa situationer borde visa sitt ansikte. Jag tar av mig solgalsögonen när jag pratar med min chef. Jag tar av mig mössan när jag är på arbetsintervju. Jag ser alltid ett barn i ögonen när jag pratar med det. Jag skulle ta av mig mina piercingar (om jag hade några) om mitt arbete var på ett sjukhus eller på en restaurang, och jag skulle inte drömma om att ha på mig rånarhuva på passfotot. Jag förutser att folk förväntar sig respekt och det visar jag genom att visa mitt ansikte för dem i ett möte, och likaså tolkar jag det som högst oartigt att behölla solglasögonen på när du pratar med mig. Och hur ska man kunna legitimera sig om man inte kan bli igenkänd?

 

Trots att jag tycker att individens rättigheter är bland det viktigaste som finns, så måste man förstår att när man klär sig på ett visst sätt så får det konsekvenser. Är man villig att acceptera dem, fine. Men jag finner det svårt att förstå att man förväntar sig ett jobb som dagisfröken när man inte ens kan låta barnen se en. Folk dömer ofta efter första intrycket, och de kommer de aldrig att sluta med hur mycket vi än predikar om jämnställdhet och tolerans, och det är alla medvetna om. Jag tycker att när man väljer att ta på sig något så väljer man också konsekvenserna av det, på gott och ont. Vill man gå runt i kycklingdräkt får man acceptera att folk stirrar, liksom man får acceptera att få vill anställa en om man vägrar visa ansiktet. Inget av dem tycker jag är diskriminering, bara åsikter. Jag hade inte anställt en kirurg som alltid måste bära långärmat. Det passar sig helt enkelt inte i det yrket. Slutligen måste jag säga att jag inte tycker att niqab är ett plagg för moderna kvinnor, men samtidigt måste jag respektera deras val. Om de accepterar mitt val att tycka att de gör fel mot sig själva som vägrar sig själva tillträde till stora delar av samhället genom sin klädsel. Vad tycker ni?

 

Titta på avsnittet av "Uppdrag granskning" här. Det ligger ute till och med 6 november.







Ditt namn:
Kom ihåg uppgifter

E-mail: (publiceras ej)

Hemsida/blogg:

Kommentera här:






Emma är en 24-årig, modegalen astrofysiker och hobbyfashionista, inhyst i en överfylld walk-in-closet på gott och ont någonstans i det gröna Göteborg, med en förkärlek för nätshopping, svarta hål, högklackat och party på onsdagar.
I bloggen återges livets highlights och missöden från ett evigt optimistiskt och livsbejakande perspektiv, där modets höjdpunkter, musikens guldkorn, humorns bakgårdar och det helgalna studentlivet tillhör favoritämnena. Detta samsas med modeanalyser, kosmologiska fenomen och sjukdomar du inte visste att du kunde ha.
Här blandas inredningsidéer, pyssel och drinktips med mina egna upptåg, både till vardag och till fest. Du får se min garderob, mina kreativa äventyr och mina tankar klädda i ord. Du lär dessutom se en hel del av mitt stora modeintresse, min snustorra nörd-humor i form av filmklipp och lustig arkitektur, och följa min jakt på de perfekta högklackade guldpumpsen.

Alla bilder som visas i bloggen är mina egna om inget annat anges. Förutsatt att du frågar först samt länkar tillbaka mig så får du gärna låna dem. Detsamma gäller citering av texter.

© Emma Hå 2008 - 2012