BIOGRAFI. Jag hinner aldrig läsa nuförtiden, och framförallt har jag inget att läsa. Men jag lånade några böcker av min vän Matilda, bland annat den här: "När ingen annan ser". Behöver jag ens nämna att det som vanligt tog mig mindre än ett dygn att läsa ut den. Det är nackdelen när jag hittar en bra bok, jag kan inte göra någonting annat förrän den är utläst. Bra, ja, det var den. Och hemsk, som alla andra biografier om pedofili, våldtäckter och trasig barndom. Den här var dock speciell på ett sätt. I början av boken som ägnades flera kapitel åt att beskriva alla de positiva sidor som offret såg hos förövaren, även i detta fall hans far. Man fick läsa om allt bra de gjorde, om hur bra han hade det, deras familjeutflytker, han kompisar i skolan och man fick på det hela intrycket av att han var rätt lycklig ändå.

Det gick till och med så långt att jag började läsa om de sexuella ofredanden som huvudpersonen utsattes för så fick jag skärpa mig både en och två gånger för att inte tänka "det där var väl inte så farligt. Hans pappa älskar ju honom, hur kan ta sig så illa vid det? De har ju det så bra annars". Och är just det här som gör boken så tänkvärd, för det är precis så utomstående många gånger tänker. När de inte vart med och utsatts för dessa fruktansvärda kränkningar i tio år låter handlingen att runka av någon inte så farlig. Och när han dessutom berättar att han själv på ett visst sätt njöt av det eftersom han då fick vara med sin far, lite far-och-son-tid, så blir det hela ännu mer bortförklarat av många myndigheter. Just den här delen var nästan det hemskaste, att offret inte alls tyckte det var särskilt hemskt många gånger. Det var inte förrän efteråt, när han insåg vad han utsatts för, som traumat kom ikapp, och boken skildrar även den tiden. Det är en fruktansvärd historia om en vuxen som utnyttjar ett barns naivitet, lojalitet och önksan att uppmärksammas och älskas av sina föräldrar, men det är just den där twisten som verkligen får en att tänka till som gör att den får så högt betyg.