UPPFOSTRAN. Bahahaha, vart skall jag börja? Jag är säker på att deltagarna i "Ung & Bortskämd" spelar lite för kameran och att det vinklats en hel del av producenterna, men ingen kan låtsas så bra. Hälften av ungarna är ju äldre än mig. Kan ni förstå att 24-åringar låter mamma tvätta deras underkläder?! Eller när de går i matbutiken och inte vet hur man lagar till en enkel tomatsås. Jag kan helt enkelt inte förstå hur man kan trivas så bra och acceptera den integritetskränkning det innebär att ha sin mamma, sin egen mor, som svansar efter en som en hängiven hund. Jag har velat flytta hemifrån redan vid 16 års ålder, detta trots att min mamma tvättade åt mig och lagade mat vid den tiden. Jag gjorde slag i saken så fort jag fick ekonomisk möjlighet, och skrev på lägenhetskontrakt innan jag fyllt 20. Min mamma skulle inte komma på tanken att komma hem till mig och dammsuga (och skulle nog inte gjort det även om vi inte bodde i olika städer) och jag själv skulle nog inte släppa in henne om hon stod utanför min dörr med matlådor för en vecka i famnen. Och skulle hon vara på besök och plötsligt börja damma "medan hon ändå är här" skulle jag ta det som en djupt personlig förolämpning. Som om jag inte kunda ta hand om mig själv!

Jag kan inte förstå att vissa nöjer sig med sin bekväma tillvaro, även om jag erkänner att det vore gött om någon annan lagade mat ibland (ytterligare en bra grej med en sambo) Jag skulle aldrig ta emot stora summor pengar (dvs tusenlappar) regelbundet, utan att samtidigt göra upp en avbetalningsplan. Jag ser alla sådana gåvor som lån. Det är för mig svårt att förstå hur man kan nedlåta sig till att låta sina föräldrar ta hand om en när man är en vuxen människa. Varför vill man förnedras och behandlas som ett barn trots att man sedan flera år får handla på Systemet? Jag klandrar givetvis barnen som vägrar göra rätt för sig, bortskämdhet väger verkligen inte tyngre än det sunda förnuftet och dessa människor vet att de borde hjälpa till. De är helt enkelt lata. "Men jag är uppfostrad så här" duger inte som en ursäkt, eller ens som förklaring. Samtidigt måste jag kasta ett ont öga på föräldrarna som även de troligtvis vet att de gör sina barn en enorm otjänst. Tror de verkligen att en tillvaro där ett jobb ersatts av tv-spel och med 24-timmars omedelbar betjäning är givande för en ung vuxen som borde vara hungrig på livet? Fy, bristande föräldrarskap är vad det är, där välvilja verkligen inte kan rättfärdiga skapandet av förslappade, inkompetenta individer som lever som parasiter på sina föräldrar.