BLOGG. Medan jag sitter hemma och smälter all julmat och bekämpar den årliga mellandagssjukan (dästhet, trötthet, förkylning och shoppinghets i ett) tänkte jag låta er fundera lite på vad ni läser, eller snarare vad ni vill läsa. Jag bloggar för min egen skull och för att jag tycker att det är otroligt roligt och givande, speciellt för framtiden, men självklart är det viktigt att mina läsare gillar att läsa det jag skriver. Jag är medveten om att en del av er läser för att ni vill hålla koll på vad jag har för mig, en del läser för att ni gillar mina modekollage, en del av er avskyr modekollagen och en del läser för att jag helt enkelt skriver. Borde jag skriva mer om min vardag? Mer om min garderob? Fler inlägg överhuvudtaget (ignorera dock senaste veckan).  Nu vill jag ha lite tillbaka, det enda ni behöver göra är att skriva en liten kommentar till detta inlägg, anonymt om ni önskar, med vad ni gillar, vad ni inte gillar och vad ni vill har mer av. En minut kan ni väl avvara, jag som skriver så mycket för er, hehe. Om inte annat så har ni här en chans att kasta lite dynga på en som inte tänker kasta tillbaka.

UPDATE: Självklart får ni även tycka till om designen, jag är redan i full gång med att skapa en ny, så kom med åsikter medan ni har chansen. För tråkig? För vit? För plottrig? För enkel? För komplicerad? Låt kommentarerna flöda!

REKLAM. Ni lite äldre läsare kommer ihåg extasen jag var i över flytten till min nya blogg. Jag tyckte den var så snygg, så bra och framför allt: fri från reklam, banners och annat jag inte kunde styra över själv. Detta har nu fått ett slut då min bloggportal blogg.se har lagt upp en extremt ful reklambanner längst ner i alla blogg.se-bloggar. Har man en liten laptop tar den upp nästan hela skärmen, den förfular och förstör min blogg och får mig att fundera på att byta portal helt och hållet (eget webhotell ligger nära). En riktig tabbe av ledningen, som kommer få konsekvenser om de inte tar bort den. Jag har skrivit på en protestlista mot denna korrumpering av våra bloggar, gör det du med, för det här skall vi inte behöva ta!

Skriv på i namninsamlingen HÄR och visa att vi inte tolerarar att våra läsare skall behöva utsättas för reklam som denna! Har du en egen blogg rekomenderas att du själv skriver ett liknande inlägg och länkar till protestlistan. Skäms blogg.se! (Notera att du måste klicka på verifieringslänken i din e-mail för att namnet skall synas)

GULD. Jag vet att jag egentligen inte skall blogga nu, men så fort jag säger åt mig själv att vara ledig så börjar det klia i fingrarna igen. Men det är väl så det funkar, inaktivitet föder kreativitet som för aktivitet. I vilket fall så kände jag dreglet rinna till när jag såg de här under bara nyheterna på Nelly. Mitt bloggnamn var faktiskt under mitt första bloggande år "Guldpumps", och jag har en enorm kärlek till allt som glittrar, framförallt i guld. Min förra inflyttningsfest hade till och med tema "guld och glitter". Jag hade kunnat döda för att få ha på mig ovanstående då. Inte nog med att det kliar i bloggfingrarna, nu suger det dessutom i shoppingtarmen. Men eftersom jag införskaffat flera par skor den här månaden redan, och börjar få slut på pengar (lägger allt på att inreda mitt dressingroom) så får det va. Men det är med stor frustration och besvikelse jag säger det, och sätter mina förhoppningar till en försenad julklapp... Åtminstone skorna? Priser ligger mellan 300 - 400.

ELEGANT. Hos Lanvin finns det som vanligt mycket att gotta sig i; allt från jordfärgade kostymer med breda axlar och lediga sommarsandaler, till magnifika plisserade silkeskjolar med slits ända upp till troskanten i rödaste rött. Stylade i strama hästsvansar såg modellerna mer eleganta ut än någonsin i Alber Elbaz' draperade kreationer, med veck både hit och dit i murriga färger. Dock fanns det ett par färgklickar i form av oväntat neon, samt en hel hög glitter-/sten- och paljettbestrött på slutet. Lanvin håller stilen.

foto: Yannis Vlamos (GoRunway.com) / via: Style.com

Min och L's gran förra året. I år har jag inte orkat fixa någon, vilket är EXRTREMT konstigt för att vara mig.
Men förra årets gran var inte så dålig den, kanske räcker det för detta året också?

LEDIG. Kära läsare, julen är nu här. Jag har av någon anledning ingen julstämning alls, jag som vanligtvis brukar älska julen. Just nu känner jag mig i ärlighetens namn bara stressad, matt och svag. Delvis på grund av att jag är sjuk såklart, men jag behöver helt enkelt lite vila. Jag tänker därför ta en bloggpaus under julhelgen och bara koncentrera mig på att vila, umgås med mina vänner och min familj, festa och fira, dansa och äta god mat och inte bry mig om något som skola, jobb, blogg eller andra krav. Jag behöver det, mörkret gör mig riktigt deppig och min kropp säger nu stopp. Jag har inte haft någon sammanhängande ledighet på mer än en vecka utan plugg och blogg i bakhuvudet sen ettan i gymnasiet. Alltså 6 år sen. 6 år utan semester. Jag tänker alltså ta mig tid att göra precis det jag har lust med tills efter nyår. Efter flytt, resor och en fruktansvärt dålig termin i skolan är jag bara trött på allt. Jag tänker fortsätta med mina "30 posts in 30 days" när jag kommer tillbaka, dock kan det hända att lite moderecensioner dyker upp, men räkna inte med det. Ha nu en riktigt god jul allihopa, och ett gott nytt år, så syns vi nästa år!

NYTT. Alexander McQueen är känt för sin extravaganta design och nytänkande. Ända sedan Alexander själv tog sitt liv för snart ett år sen så har hans nära kollega Sarah Burton tagit över rollen som chefsdesigner. Spänt väntade jag på den här visningen, hennes första alldeles egna kollektion (höstkollektionen var ju delvis färdig när hon tog över) och jag måste säga att jag inte blev besviken. Det kändes mjukt och jordnära för att vara McQueen, men ändå lite för mycket. Och fjäderkreationerna på slutet var helt underbara! Jag gillar dessutom den eldiga singoallaklänningen med åtdragen midja, och alla tilltuffsade frackjackor. Däremot gillade jag inte stylingen, som var tråkig och ful. Men men, man kan inte få allt. Bra debut av Sarah Burton!

foto: Monica Feudi (GoRunway.com) / via: Style.com

SOMMAR. På catwalken ser Kenzos senaste kollektion aningen rörigt ut, men tittar man lite närmare slås man av den otroliga potentialen hos dessa slappa, nästan-ner-till-golvet-långa klänningar som blottar en knallig bh i satin. Om man tänker efter så finns det ju inget härligare att ha på sig en varm sommardag, med bikinin under och ett par platta sandaler på fötterna. Sedan så älskar jag stylingen med de gula ögonlocken och det tillbakadragna håret, som gjort för en het fest en ljum sommarnat. Kenzo, som firar 40 år i år, var sina vana trogen och presenterade olika typer av mönster i blandade färgskalor. Det som jag tyckte om mest var de turkosa och pastellfärgade blommorna. Vårigt!

foto: Yannis Vlamos (GoRunway.com) / via: Style.com

VÄNNER. Jag skulle vilja påstå att jag har ganska många vänner, och bra sådan också som inte pratar bakom ryggen på en (vad jag vet?) och bär sig åt. Vänner som jag har kul med, som jag kan prata med och flamsa med som om ingen morgondag fanns. Men jag måste säga att några av dem sticker ut lite extra. Jag plus de tre bildar ett eget litet "gäng" och flera gånger har vi vart ute på äventyr tillsammans. Vi är liksom "tjej-gänget". Den av dem som jag känt längst är min lillasyster Elin. Det skiljer enbart ett år mellan oss, och ju äldre vi blir desto mindre blir gapet mellan oss och desto närmare varann kommer vi. Hon väntar nu sitt första barn och jag skall bli moster, en väldigt omtumlande upplevelse. Men samtidigt tror jag att få skulle bli en bättre mamma än hon. Oavsett hur mycket vi bråkat genom åren så hittar vi alltid tillbaka till varandra, hon är en av de personerna i mitt liv som även om man inte hörs på ett halvår kan ta upp kontakten och fortsätta där vi var, som om ingenting hänt. Min fina lillasyster.

Min andra riktigt nära vän, Matilda, mötte jag dagen då jag började fjärde klass. En smal liten tjej som såg smått bortkommen ut på bänken framför. Det tog inte många dagar innan vi var bästisar, gick hem till varandra efter skolan och hittade på alla möjliga konstiga saker att roa oss med. Vi var helt oskiljaktiga under de följande 6 åren, vi blev kända som Emma-och-Matilda, man kan inte få den ena utan att också få den andra, haha. Detta blev det dock stopp på när vi började gymnasiet var för sig, men vi har fortfarande en bra kontakt, trots diverse långa perioder ifrån varandra på grund av avstånden till bland annat Umeå och USA. Men nu pluggar hon som jag här i Göteborg och är en av mina allra bästa vänner.

Den fjärde och sista medlemmen i vårt lilla gäng är Sandra, en otroligt söt tjej med ett hjärta av guld. Jag tror att jag sett henne arg en eller två gånger under hela tiden vi känt varandra, sen högstadiet. Hon började egentligen som min lillasysters bästis, men eftersom hon och jag ofta umgicks, så blev det att alla fyra blev sammansvetsade. Vi brukade promenera och köpa lördagsgodis tillsammans, kolla på film och prata om vilka killar vi var kära i, och skvallra om de andra tjejerna på vår skola. Inget lämnades odiskuterat. Jag saknar Sandra, eftersom hon spenderat det senaste året i Finland med sin kille, men nu är det bara ett par dagar tills hon kommer hem för gott! (eller ja, till Borås, men det är närmare än Finland). Sandra är den som man kan prata om allt med, inga problem är för små för att inte hon skall vilja lyssna och komma med råd, en verklig gulklimp i min bekantskapskrets!

BILLIGT. Trots att en del modeller såg ut som överbelastade rockhängare så var det en helt okej visning hos Haider Ackermann, om man bortser från det hela såg ganska billigt ut, med vissa undantag. Aftonklänningarna såg överarbetade och lite slampiga ut med sina vågade cut-outs, men de som kom med en böljande kjol av plisserat silke var fantastiska! Svart läder dominerade i övrigt, och västar, jackor och tighta byxor kom alla i materalet, med eller utan snörning. Färgskalan var mest svart, med kanariegult, jadegrönt, kornblått och tomterött som accenter. Det hela kändes inte särskilt sofistikerat, men som sagt helt ok.

foto: Simone Leonardi (GoRunway.com) / via: Style.com

SMAKLÖST. Om du är ute efter en färgexplosion som saknar både sans och vett så är det hos Giles du finner den. Inte min smak direkt, men definitivt något för dig som gillar inkamönstrade pullovers i cerise och ljusgult, mintgröna basketkängor och kroppsnära fodral med ögon (?) på. Inspirationen var hämtad från 90-talet sades det, men jag ser inget av det jag hade på mig som liten i det här, bara skrikig, smaklös och totalt irrelevant brist på självinsikt.

foto: Yannis Vlamos (GoRunway.com) / via: Style.com

FANTASTISKT. Det är för mig en gåta hur man kan få något så enkelt att se så bra ut så många gånger på raken utan att det blir tråkigt. Med säsongens vita byxa i centrum skapas här en kavalkad av mjuka pasteller i harmoniska mönster, ackompanjerat av färgklickar i lavendel, cerise och citron och skira, transperanta material. Smala bälten i metallic, rosaskimrande paljetter och pumps i mocka fullbordar bilden, och jag fullkomligt älskar det! Jag älskar de rena, geniala snitten, jag älskar den generösa och elegant volymen, jag älskar de ljuva färgerna och de feminina strukturerna. Teamet på Dries Van Noten är som vanligt begåvade med oklanderigt öga för färg, och med subtil sexighet i visar de vart klädskåpet skall stå: i lövskuggan under ett körsbärsträd i det forna Kina med fåglar kvittrande omkring sig, koifiskarna glänsande i den porlande dammen och höga snötäckta berg i bakgrunden.

foto: Yannis Vlamos (GoRunway.com) / via: Style.com

GLAMROCK. Om Christophe Decarnin hos Balmain får bestämma så är våruniformen ett par åltighta capribyxor i glansig metallic, med ett sönderrivet vitt linne och en nitbeströdd skinnjacka. Till det svarta spetsiga pumps och ett rebelliskt rock 'n roll-ruffs. Soundtracket till visningen var katastrof, men däremot gillar jag kläderna mer och mer, speciellt silverbyxorna som jag vet att många andra redan fastnat för. Byxor, och speciellt tighta sådana i denim och med en så osmickrande längd, är något totaltfrämmande för mig, men trots allt trollbinds jag av den rockiga elegansen som känns rätt i tiden, även om jag gärna hade skippat nitarna. Den här våren kanske blir känd som "gången då Emma bar jeans tack vare Balmain". Time will tell.

foto: Monica Feudi (GoRunway.com) / via: Style.com

SLUTET. Om det här vore min allra sista dag i livet så skulle jag gå igenom den med den enorma frustrationen av att ha så mycket kvar att göra som jag inte kommer att hinna. Jag skulle förmodligen tänka framåt, trots allt är jag ganska dålig på att ta tillvara på nuet. Jag skulle skriva ett testamente, jag skulle se till så att mina syskon och min L klarade sig utan mig. Jag skulle mycket bestämt framföra mina åsikter om jordfäsnting (som jag tycker är totalt irrationellt och enormt slöseri av utrymme) och dessutom försöka formulera ett avskedsbrev till var och en av mina nära och kära. Jag skulle sedan förmodligen vilja vara ensam. Jag skulle försöka skriva ner alla mina tankar jag har, både viktiga och oviktiga, göra mig av med pinsam information (haha) och försöka efterlämna så mycket som möjligt till eftervärlden av alla de goda sidor och bra idéer jag har, jag vill inte att alla min grubblerier och funderingar skall gå till spillo. Och så skulle jag, om jag fick tid över, prova sådant jag aldrig skulle prova om det fanns en chans till en morgondag. Ectasy till exempel, eller hur det är att hoppa mellan två höghus, eller att försöka brotta ner en polishund. Sådant knäppt som man ibland funderar över. Och så skulle jag se till att när stunden väl var inne, ha perfekt målade naglar, oklanderlig make up och mina allra finaste kläder, och ett leende på läpparna.

KÄRLEK. Kärlek kan ta sig många uttryck. För mig är kärlek utan tvekan det bästa som finns, känslan att älska någon annan och ha full tilltro till att man är lika älskad tillbaka är det finaste jag upplevt hittills i mitt liv. Jag tror också att alla människor förtjänar och kan finna kärlek. Vi har blivit så kräsna det senaste, kärleken skall ha rätt inkomst, rätt jobb, rätt utseende, vilja exakt samma saker och ha exakt samma värderingar. Jag tror att vi måste bli bättre på att ta tillvara på kärleken där vi hittar den. Min L är underbar, men även han har självklart sina dåliga vanor och små saker som jag stör mig på. Och även om det ibland är svårt att se dem som charmiga så stavas nyckelordet acceptans. Visst, han kanske inte är perfekt, men det är inte jag heller. Frågan är om jag är beredd att ge upp det finaste jag har och förmodligen min bästa chans till kärlek och lycka för hårstrån i badkaret eller svart strumpludd i min tvätt. Svaret är enkelt, det är jag INTE.

Kärlek är för mig det största manifestationen av mänskligheten, och jag skulle inte vilja offra den för allt i världen, inte ens för att få den där snyggingen på gymmet, badrummet för mig själv eller vad det nu kan vara. Kärlek är för mig total lojalitet, och viljan att dela allt med en annan person. Förr ryste jag vi tanken på att någon annan skulle vara hemma hos mig, kunna rota runt i mina lådor när jag inte var där. Nu och det motsatta otänkbart. Jag vill ge L allt, för han är den mest älskvärda, snälla och fantastiska människa jag vet. Det enda jag är ledsen över är för alla er som aldrig kommer få ta del av honom, hehe, för han är min! Det är inte den galna tonårsromans jag upplevt innan, det är helt enkelt en lugn visshet, att vi hör ihop, att ingenting kan skilja oss och att det kommer att vara så för all framtid. Inga orealistiska planer om rikedom, passion och spänning. Bara vi, och även om livet inte blir som man tänkt sig, så kan jag iallafall vara lugn med vetskapen om jag inte kommer att behöve genomleva det ensam.

E <3 L

MIDDAG. Jag älskar att laga mat, och framförallt så älskar jag att laga mat åt andra. Jag skulle aldrig kunna bjuda på pommes frites och bearniesås, jag vill hellre utmana mina gäster och ge dem smaker de aldrig provat. Jag skulle heller aldrig kunna tänka mig att bjuda på halvfabrikat eller mat som är ohälsosam (kladdiga desserter undantaget), och aldrig bjuda på något jag själv inte skulle gilla att bli bjuden på. Jag bjuder gärna på mat som förvånar och förundrar, ju fler rätter desto bättre. Jag gillar att få uppskattning för min matlagning, men framförallt så gillar själva grejen runt en middag. Att välja vin till, att duka, att experimentera med kryddor. Jag har ALDRIG följt ett recept till punkt och pricka (vilket är varför jag är urusel på att baka) utan lägger alltid till lite, tar bort lite, ändrar i proportioner och tillagning för att jag skall bli nöjd. Dessutom älskar jag att få folk att må bra, och vad är då en lättare väg än att ge dem god, näringsrik, miljövänlig och spännande mat, självklart ekologisk. Ni har väl inte missat min kokbok, där det löpande uppdateras med nya recept.

FAMILJ. I mina ögon är min mamma en fantastiskt vacker kvinna. Jag minns speciellt en gång, kan jag har vart 3 - 4 år? innan jag lärt mig ordet kvinna och sade till henne att "mamma, du är den vackraste tant jag vet". Det är nästan en komplimang till mig själv, eftersom jag ofta får höra hur lika vi är. Mina föräldrar träffades när de var unga, och jag föddes när min mamma bara var 21 år. De höll ihop tills jag var 18 och bor numera i olika städer och lever olika liv. Jag träffar inte någon av dem särskilt ofta, tyvärr måste jag säga, men efter så många år ihop i en liten lägenhet är det skönt att få lite utrymme.

Min mamma är sjuksköterska med många specialiseringar, och jag har lärt mig mycket från henne. Som hur man lägger om ett sår, hur man betalar räkningar och nu senast hur man kokar rödkål. Vi har fått höra att vi ser ut som systrar, och jag kommer aldrig glömma kvällen vi gick ut och drack öl tillsammans, vilken cirkus! Sedan ett par år är hon gift med sin nya man Per, som agerar extrapappa åt främst min lillebror. Jag och han har tyvärr ingen jättenära relation, eftersom jag hann lämna boet innan de flyttade ihop. Däremot måset jag säga att båda två är jättefina människor som passar ihop. Min mamma förtjänar det bästa!

Min pappa och jag hade ingen jättebra relation när jag växte upp. Vi var helt enkelt för lika, envetna och bångstyriga. Det skall vara "my way or the high way". Ni kan inte ana om vilka löjliga småsaker en vuxen man och trotsig trettonåring kan gräla om så att dörrarna smäller och saker flyger. Som tur är kommer vi mycket bättre överens nu när vi inte tvingas leva så tätt inpå varandra, och även min far har lärt mig många saker. Det var han tog med mig och min syster till Naturhistoriska museet när vi var små, och han som lärde mig om elektricitet och vart man kan hitta svamp. Det var även han som sådda fröet i mig som sedan skulle utvecklas till ett enormt intresse för astronomi, fysik och vetenskap.

EXOTISKT. Det blir ingen tråkig sommar om Marc Jacobs får bestämma! Trenden med mycket färg når sitt klimax här, hos dessa glittriga, paljettbeströdda partybrudar i påfågelsfärger och eleganta frisyrer. Jag får en känsla av orienten när jag tittar på det här, med 20-talssilhuetter och Japanreferenser iform av kimonos. Här finns djurtryck från djungeln, tigrar, pandor, men även zebror och giraffer, allt i glittrande paljetter. Och det som jag trodde var en snygg zebra-randig tröja var istället en kroppsmålning! Allting är over the top, men jag dras till det. Förfärligt men ändå oemotståndligt. Det är känslan av en svunnen tid, av mystik och rikedom som jag gillar, känslan av den ultimata lyxen. Det fattas bara en gammal LV-resväska full av klistermärken så är det hela komplett.

foto: Yannis Vlamos (GoRunway.com) / Style.com

SAFARI. Här var det galmour på hög nivå! Tankarna går osökt ut i djungeln till någon lyxig safariexpedition, för att sedan återvända till maharadjans palats för en glittrig och överdådig fest med cocktails, påfåglar och guld i överflöd. Jag gillar färggskalan, förutom det tråkiga svarta på slutet, och framförallt så gillar jag de breda midjebältena med guldtoffsar. Stilbloggarnas förra sommarfavorit, haremsbyxan, gör entré som afton-"klänningar" hos Gucci, ackompanjerat av tunga smycken och en välfriserad sidbena, allt upphöjt på nålhöga stiletter som får hjärtat att bulta.

foto: Yannis Vlamos (GoRunway.com) / via: Style.com

TONÅRSFÖRÄLSKELSE. Det är något speciellt med den första kärleken. Även om man nu i efterhand inser att personen ifråga inte var den rätta för mig, så är allting så fruktansvärt intensivt så där den allra första gången. Vi träffades när jag var 18 år, ihoptussade på en blinddate av min allra äldsta barndomsvän. Vi fikade, och jag minns hur jag tyckte han var konstig som beställde en bakelse, att han tog fika så bokstavligt. Samma kväll träffade jag hans föräldrar, och vi kollade på V for Vendetta tillsammans innan han körde hem mig i sin mammas bil. Vi umgicks varje dag i två veckor, och sedan var det vi i över 1,5 år. Det var med honom jag upplevde äkta kärlek för första gången, så där häftig och odödlig som bara en tonårsförälskelse kan vara. Jag brydde mig inte om att vi varken delade intressen, värderingar eller drömmar. Självklart var det vi för alltid.

Men det tog oundvikligen slut, vi gled ifrån varandra och insåg slutligen att vi var alldeles för olika. Det var hemskt att få sitt hjärta krossat, den jag trodde var min självfrände skulle jag aldrig få se igen. Livet var förstört, den dröm jag byggt upp om vår framtid var för alltid borta. Jag minns mycket av det vi gjorde tillsammans, första gången jag blev bjuden på restaurang, första gången vi åkte på semester, första gången jag fick en present en helt vanlig måndag. Första gången jag fick höra "jag älskar dig" av någon. Men jag minns det bara för att det var det första, inte det bästa. Jag var ung och oerfaren och visste inte själv vad jag ville. Av någon anledning romantiserar man alltid sin första kärlek, även om jag i många fall sett att det är den andra kärleken som blir den som verkligen betyder något (med många undantag, givetvis).

LATINA. Vi lär inte bli av med det randiga i första taget, men om Prada får bestämma lämnar vi nu det svart-vit-röda bakom oss för en explosion av exotiska färger. Det var hett och eldigt hos Prada i år, tangoreferenser och romantiska uppsättningar satte tonen för en härlig uppvisning. Det fanns såklart idéer jag gillade mindre, som den galna bananmönstrade storskjortan, som såg ut något min mammas Barbie-docka hade på sig i början av 80-talet. Däremot jublar jag av glädje över snitten på klänningarna, kan inte få nog av de där butchiga ärmarna som tar plats och ser fantastiska ut. Och på fötterna såg jag en hint av silver mot slutet, något jag otåligt väntat på. I min garderob finns redan tre par silverklackar som skall få följa med på stora äventyr till exotiska länder och storslagna cirkusföreställningar till våren.

foto: Monica Feudi (GoRunway.com) / via: Style.com

PRESENTATION. Mina vänner har flera gånger påpekat hur svårt det är att placera mig i ett fack. Jag var den första av oss som testade alkohol, den första som skaffade pojkvän och den första som vågade sig ut på krogen. Men jag är också den som aldrig kan tänka sig att flytta utomlands, ta körkort eller skaffa barn innan 30. Jag är även den som läste böcker om kvantfysik i rasterna på högstadiet, och slappade mig igenom gymnasiet med 20.0 i betyg. Jag är hon med skyhög prestationsångest men absolut inget tålamod, vilket leder till en del missöden så fort jag utmanas. Vidare är jag också hon som har stenkoll på varenda modevisning sen två år tillbaka, äger nästan 100 par skor men fullkomligt avskyr att shoppa, speciellt i sällskap.

Jag har ett grymt pokerface, men blir alltid fuktig i ögonen om jag hör ett barn gråta. Jag dricker alldels för mycket läsk för mitt eget välmående, men varvar med konstig vegetarisk mat från världens alla hörn för att lätta samvetet. Jag avskydde att träna tills jag började högstadiet, då min passion för löpning visade sig. Numera är jag dock för lat för att springa, även om en 3-kilometersrunda i skogen kan få mig lyrisk i flera dagar. Jag älskar att laga mat och pyssla i hemmet, och drömmer i hemlighet om att bli hemmafru när jag tagit mitt nobelpris i fysik och har en fungerade skobusiness som generar pengar. Utöver det kan jag bli väldigt sentimental av småsaker, men har inga problem med att slänga ut saker jag inte gillar, även om mamma gett mig dem (förlåt, hehe). Detta gäller dock inte julpynt, som jag försvarar med tänder och klor mot allt som ens antyder att traditionerna skall brytas.

I övrigt är jag väldigt liberal, jag tror på det goda i människan och hennes förmåga att fatta förnuftiga beslut, trots att jag många gånger bevisats motsatsen. Däremot kan jag ibland tröttna på den eviga debatten om jämnställdhit, jag anser inte att det handlar om att göra så att pojkar och flickor blir likadana, utan det handlar om att bejaka sina egenskaper, acceptera den man är och sedan inse att människovärdet är det som skall vara jämnlikt, resten är upp till individen. Jag kan vara väldigt beräknande och har enormt kontrollbehov, och är alltid petig med detaljer. Jag lämnar hellre någonting ogjort än misslyckas, men brinner å andra sidan extremt starkt för de intressen jag har. Jag har en förmåga att alltid rationalisera, jag är mycket logisk av mig, även när det gäller känslor. Men samtidigt är jag väldigt kreativ och tämligen skicklig med papper och penna; jag kan skissa upp en detaljerad illustration på 10 minuter, men ger du mig pensel och duk lär det aldrig bli något vettigt av det. Jag kan inte måla av saker, men jag ritar (om jag får säga det själv) fantastikt bra ur huvudet, speciellt levande saker. Jag är kort sagt en människa som man måste lära känna för att veta vart man har henne, för innerst inne är jag nog ganska så förutsägbar.

Bilden är från i somras. Jag längtar efter de färgerna igen.

PRIVAT. Det går en trend i bloggvärlden. Det verkar finnas ett oerhört behov av att dela med sig av sitt privatliv, att visa "det här är jag". Från att ha vart professionella, sedan personliga så har bloggaren nu slutligen tagit steget in i den privata sfären. Och jag vill ju såklart inte vara sämre, trendslav som jag är. Så bered på att höra saker ni aldrig kunnat tänka er, eller återupplev det du hade förträngt, för nu ger jag mig in hals över huvud i den stora utmaningen; 30 inlägg på 30 dagar.

Dag 01 – Detta är jag
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Mina vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder

BESVIKEN. Stella McCartney är som många redan hört ett antal gånger en av mina absoluta favoritdesigners. Henners rena linjer, sexiga feminitet och orubbliga värderingar tilltalar mig, något man dock tvekar över att den här kollektionen gör. Visst var färgerna underbara, materialen perfekta, men snitten... de kändes faktiskt lite tantiga, med stora lösa kavajer över knälånga kjolar och volymiösa klänningar som gick ända till anklarna, stora nog att dölja både trillingar och diverse "volanger". Där fanns samma typ av läskiga halvplisserade kjolar som hos Miu Miu, och dessutom är jag inget fan av denim. Och så rätt var det var så dök det upp ett tight fodral med slitsar upp till troskanten, vilket ännu mer skriker medelålderskris. Däremot gillade jag citrusmönstret, och de stora boxtröjorna med vida ärmar. Men sammantaget är Stella tyvärr inte den starkast lysande inspirationsstjärnan i år.

foto: Monica Feudi (GoRunway.com) / via: Style.com

DYSTERT. Som vanligt så blev jag besviken på Balenciaga, eftersom de aldrig visar riktigt vad jag väntat mig (vilket iochförsig kan vara en bra grej). På papper ser det okej ut; paljetter, brogues, frackreferenser och slickade hästsvansar, men i verkligheten faller det. Dystra färger, röriga snitt som inte alls ser våriga ut och alldeles för hårt och svart gör att jag tappar intresset direkt. Trots att paljettäckta klänningar egentligen är min grej, så är det inte vad jag är sugen på just nu, så Balenciaga får förpassas till nästa års virtuella vintermapp och vänta på sin tur.

foto: Monica Feuidi (GoRunway.com) / via: Style.com

KRISP. Det är en kladdig skara modeller som struttar längs catwalken hos Alexander Wang i vår, klädda i monokromt vitt, mint eller persika och med vit färg i håret och glans i ansiktet, lyser de upp med en ljus kontrast mot Wangs höstvisning. Kläderna väcker inget ha begär hos mig, men den där känslan av luftig frihet och skaparglädje gillar jag. Vitt är utan tvekan vårens basfärg nummer ett, och Wang visar att en fläck här och där i det vita, bara adderar karaktär. Samtidigt ger kedjan runt halsen och de långa vita remmarna som hänger från axlarna lite mentalsjukhus-känsla...

foto: Monica Feudi (GoRunway.com) / via: Style.com

ANTIMATERIA. Första dagen på CERN började tidigt, redan klockan 6 fick vi stiga upp, efter bara ett par timmars sömn. Vi satte igång genast med en föreläsning om antimateria, och sedan fick vi gå och titta på acceleratorn och fällan som faktiskt fångat antimateria för bara någon månad sen! Jag är säker på att ni läste om det i tidningen, och jag har sett hela kalaset! Vi fick också veta en hel del detaljer, såsom magnetfältens stryka i fällan, antimatterians egenskaper och framställningsprocessens omständiga delar som gör det extremt svårt att fånga dem (och varför en bomb som den i "Änglar och Demoner" är totalt ofysikalisk) och ännu svårare att behålla dem. (På X antal år lyckades man fånga ynka 38 atomer, och dessa fångades bara i 0,2 sekunder)

Efter det fick vi titta på lite linjära acceleratorer och sedan äta lunch på CERN. Eftermiddagen spenderades på Cern Control Centre, alltså stället varifrån det mesta styrs och övervakas. Det är mest ett gäng trötta ingenjörer som satt och titta så att siffrorna var rätt, men det var ändå intressant att se. Jag menar, det är ju CERN! Inte varje dag man får se det liksom. Efter detta blev vi skickade till en turistutställning om partikelfysik där man kunde prova på små experiment, kolla på filmsnuttar och läsa lite om olika delar av CERN.

När dagen äntligen var över vid 5-snåret var vi alla så trötta att det blev en stund på hotellet innan vi samlat kraft nog att gå ut och leta efter mat. Det blev ingen vild kväll i Genève, för alla behövde vi de 7 timmars sömn vi fick den natten innan nästa dag började, nästan lika tidigt och minst lika intensiv. För intensivt var det verkligen; vi slussades utan paus från guide till guide och fick inte så mycket som 5 minuter att springa på toa utan att behöva fråga om det, haha. Men så är det väl med fysiker, man måste brinna för det för att klara av det.

POWER. Den här vackra bilden på söta Jane från bloggen Sea of Shoes får stå för kvällens inspiration medan jag är och tränar afropower.

CUPCAKE. I min familj har vi en liten tradition att varje år köpa en speciell, noga utvald julgranskula som sticker ut lite grann, och gärna representerar något kärt minne. Jag hade tänkt köpa en i Genève när jag var där, men hade knappt tid att äta och sova, och än mindre att shoppa. Så det fick bli en från Åhléns istället, inhandlad som belöning för att mina tänder var i bra skick, men den är så fin att jag knappast kan klaga. En röd cupcake med massor av glitter, strass och paljetter i regnbågens alla färger får beklä årets julgran. 60 kronor kostade den.

TROPISKT. En gång i gymnasiet fick vi göra artificiella smakämnen under kemilabbarna. Banan, apelsin och ananas tillhörde urvalet. Christian Dior's vårvisning påminner mig mycket om detta; plastiga tropiska vindar blåser över catwalken och den amerikanska navypinuppan klättrar några pinnhål i starka färger, korta genomskinliga klänningar i Hawaiimönster och sexiga halternecktopar matchat med byxor med vidd i alla längder. Det är mycket färg, mycket fladder och mycket energi; modellerna formligen studsar fram och klämmer av en äkta 40-talsblinkning när de posar framför fotofgraferna. Personligen får jag lika mycket smaken av Pina Colada i munnen som låten "In the navy" på hjärnan. Vi får se vart det bär, men man blev onekligen glad av att titta på visningen.

foto: Yannis Vlamos (GoRunway.com) / via: style.com

MÅNDAG. Idag börjar en ny vecka och jag är som vanligt full av motivation och inspiration inför de kommande dagarna. Det är någonting med måndagar som jag verkligen gillar! I vilket fall har jag ätit en mysig frukost med min L och tittat när datumljuset brunnit, och nu väntar lite plugg med hemtentan i Fasta tillståndets fysik. Därefter har jag tandläkarbesök i eftermiddag... skönt att det är gratis iallafall eftersom jag har Frisktandvårdsförsäkring, hehe. Vad har ni för er en snöig måndag som denna?

FATTIGT. Hotellet som vi bodde på i Genève var verkligen ingen höjdare. Visst var det fräscht och servicen var helt okej, men vem tusan har utformat detta ställe?! Duschen är, som ni kan se, i sovrummet och mindre än 30 cm från sängen där jag sov. Dörren var dessutom genomskinlig, utan lås men med ett antal öppningar/titthål. Handfatet var av plast och lokaliserat invid duschen, även det innuti sovrummet. Våtutrymme? Äsch, vem bryr sig om sådana bagateller! Trägolv och heltäckningsmatta is da shit (ironisk). Toan hade plastväggar, det var som om de bara ställt in en baja-maja i sovrummet. Och lås och liknade var inte att tänka på. Tilläggas bör också att rummet var utformat för tre personer, men där fanns bara två handdukar, två tvålar och två muggar.

Frukosten var också en besvikelse, inte en enda grönsak hade de, och inget grovt bröd. Däremot hade de nutella, marmelad, 3 sorters sylt och grädde till kaffet, allt förpackat i alldeles för stora engångsförpackningar som resulterade i ett slöseri utan måtta. Och det värsta är att när jag kom hem googlade hotellnamnet och fann att det finns fyrahundra exakt likadana hotell runt om i Europa, alla med likadant utformade rum. Men att bo i ett rum som hämtat från ett japanskt mentalsjukhus hade även sina fördelar, då likheten med en studentkorridor var slående. Alla vi ca 20 studenter hade rummen i samma korridor, och andra kvällen slutade med ett improviserat hotellparty, där dörrarna stod öppna och vi vandrade från rum till rum för att socialisera. Och vi slapp ju trots allt betala för rummen själva, så egentligen skall man väl inte klaga. What doesn't kill you make you stronger, so to say.

fler bilder från resan finns här (för vänner på facebook)

ZOMBIE. Jag kan med glädje meddela att jag numera är hemma igen efter min tripp till CERN i Schweiz, och jag har några roliga men väldigt intensiva dagar bakom mig! Resan ner var tänkt som en snabb flygning med ett smidigt byte i Köpenhamn, men det slutade med en 10 timmar lång och utdragen färd med hjälp av både tåg, flyg och sista biten taxi. En av de ovanliga snöstormarna hade nämligen fått Genèves flygplats avstängd, och efter att äntligen, efter försenade flyg, lyckats ta oss ner till Köpenhamn så får vi veta att vårt nästa flyg går till Zürich, varifrån en tågfärd genom halva Schweiz på 5 timmar med ett byte väntar. Vi har inte framme förrän halv två på natten, och blev utan nåd upptvingade vid 6 i allafall.  Detta efter en resdag som började redan klockan åtta på morgonen med redovisningar och förläsningar i skolan. Och för mig, på grund av en sen jobbkväll, en sömnskuld sedan tidigare. Behöver jag ens tala om att jag var extremt trött, följande dag, och har ännu inte riktigt återhämtat mig. Men det var verkligen en upplevelse att vara på vift i Europa med en brokig samling studenter.

fler bilder från resan finns här (för vänner på facebook)